söndag 15 juli 2007

Första sommaren

Första sommaren med träsnipan blev en härlig upplevelse. Vi utforskade närområdet i lugna 4 knop. Så här i efterhand kan vi le åt våra turer, som vi då tyckte var både äventyrliga och långa. Vi övernattade ett antal gånger vid Krankholmen och Fågelön. Det var en lagom tur på cirka en timme från hemmahamn. Det blev också otaliga turer runt slussen, slottet, Karlbergskanalen, Långholmskanalen och hemmahamn. Vi upplevde verkligen förmånen av att glida omkring i självaste huvudstaden. Att se Stockholm från sjösidan var nytt och spännande. Och vackert.

Vi lärde oss något nytt vid varje tur och blev säkrare och säkrare i vårt båtkörande. Snipan var inte helt lätt att hantera med ett stag för fram och back, ett vred för gasen och så styra förstås. Som omväxling kunde vi båda sitta i aktern och styra med roderpinnen. Ljudet av den dunkande motorn var som ljuv musik ackompanjerad av den vackra omgivningen.

En av nackdelarna med snipan var att den inte hade någon fastmonterad badstege. Vi köpte en billig i plast som var minst sagt krävande att använda. En dag, när jag inte kände mig riktigt kry, gav vi oss ut för att bada. Vi åkte till Mörtviken och ankrade upp. När vi båda låg i vattnet och simmade rundade tre söta svanungar fören. Ops, nu kommer nog mamma och pappa svan också, tänkte vi. Tanken på att blicka upp på ett ilsket svanpar tilltalade inte. Vi fick bråttom upp och jag som var närmast stegen försökte desperat ta mig ombord. Tyngdlagen i kombination med att jag inte var riktigt bra gjorde inte saken lätt. Ivrigt påhejad av T kämpade jag hårt samtidigt som jag hysteriskt asgarvade åt situationen. Efter mycket om och men lyckades både jag och T undkomma. Efteråt framträdde, på båda mina armar, de fulaste blåmärken som går att få. Men kul hade vi.

Trots att snipan var gammal tuffade hon på bra och gick klockrent hela sommaren. Det enda vi gjorde var att vi bytte instrumentpanelen.

Den längsta turen gjorde vi i samband med upptagningen för vintern. Vi åkte i tre timmar till Tufa marin på färingsö.

Efter första sommaren var vi fast. Båtlivet kändes som helt rätt för oss båda. Under hösten fick vi det glada beskedet att vi fått båtplats på Årsta gårds båtsällskap. Som en del i medlemsskapet var vi tvungna att gå förarbeviskursen. Det gjorde vi tidig vår året därpå.
Min blåslagna arm efter doppet
Svanfamiljen som oväntat kom på besök
I Tyra satt vi väldigt nära vattenlinjen

fredag 1 juni 2007

Båtlivet började med Tyra

Båtlivet är fantastiskt! För min del började båtlivet på allvar när jag träffade min fru T 2007. Det första vi insåg var att vi båda närde en dröm om att ha en båt. Vi stod på Liljeholmsbron i Stockholm i mitten av juni och såg ut över Årstavikens glittrande vatten och småbåtshamnarna. Så inbjudande och så vackert.

När vi lite senare såg en båtannons, som var uppsatt vid en av båtklubbarna, insåg vi att det inte behövs flera miljoner för att köpa en båt. Annonsen visade en träsnipa som var till salu för 12000 kr. Hallå, den kan ju vi köpa!! Det är inte mer än vad en veckas solsemester kostar.

Några dagar senare var vi stolta och nervösa ägare till en ganska gisten träsnipa med namnet Tyra. Hon var det vackraste vi sett. Ruffad i fören med plats för två att krypa in och övernatta. Motorn, en MD 32, satt mitt i båten och platsen runt sittbänken var minimal.

När glädjeyran lagt sig något insåg vi att vi inte hade någon båtplats. Vi började genast att kontakta båtklubbarna i Årstaviken. Till vår besvikelse så lyckades vi inte få någon båtplats på någon båtklubb då, första sommaren, utan tvingades istället att hyra plats hos en marina. Båtplatsen blev minst sagt lite dyrare än vad vi tänkt oss, men ingenting kunde förta vår glädje som nyblivna båtägare. Nu skulle vi utforska Mälaren!

tyra
Vår första båt - Tyra
Tyra med motorn mitt i sittbrunnen.
Slussen föröver
Liljeholmsbron föröver
Sommarplatsen för Tyra 
Krankholmen och Fågelön var favoritmål med Tyra