Vid ett-tiden kastade vi loss. Det fina vädret gjorde att vi kunde sitta på flybridge. Till en början var det riktigt varmt när vi nästan hade medvind.
Efter en stund mulnade det på samtidigt som vinden mattades ytterligare. Vi drog på en bit. Det är så himla skönt att dra på när Bodilla går så fint sjön.
Vi styrde mot hemmahamnen. Det ska erkännas att jag var lite spänd inför tilläggningen. Sist vi la till hemma blåste det kraftig byvind från väster och det gick inte så bra. Nu var prognosen sydvästlig och då är det lä i hamnen, men en prognos kan ju slå fel.
T och jag hade gått igenom en ny metod vid tilläggningen. Vi hade till och med tränat när vi låg långsides i Askskären. Jag fick vara bojen. Ha, ha.
Metoden innebär att T krokar på bojen vid dörren på sidan av skrovet istället för från badbryggan. På det sättet har inte Bodilla kommit förbi bojraden i hamnen och om det går galet så finns det bättre möjlighet att lägga back och börja om.
När vi kom fram till hemmahamnen var det näst intill helt stilla. Bara en lätt västlig bris. Vi gjorde som vi tänkt ändå och det funkade bra.
Nackdelen med den här metoden är att det bakre kapellet måste tas bort innan tilläggningen.
T gick hem och duschade och provianterade och jag putsade alla fönster invändigt. Jag passade på att torka taket i den främre delen. Sedan duschade jag i båten.
Det kändes som en extra lyx att kunna ha el och inte tänka på att hushålla med vattnet.
När T kom tillbaka hade det börjat regna och mörkna. Jag tände ljus och lampor och vi kunde njuta en god middag med musik i stereon.
