T fick extra energi och kanske lite trygghet av beskedet för hon höjde ribban för sig själv och tog sig både ombord och av utan hjälp. Vi hade nu, av andra skäl än en bruten arm, legat i hemmahamn två helger i rad. Vi har en fin hemmahamn, men rastlösheten kom över oss båda. Vi hade sedan tidigare planerat en längre tur från nationaldagen till och med helgen därpå. Nu fick vi välja tur efter väder och vår gemensamma förmåga. Vi kastade loss på onsdagseftermiddagen när vinden mojnat och styrde kosan mot Rastaholm där vi var lovade en långsidesplats.
Det blåste nordväst, men vi visste att vinden skulle vrida om mot ost så vi la till på utsidan bryggan ändå.
Det råder eldningsförbud och grillförbud på ön, meddelade hamnkapten M när vi lagt till. Liten besvikelse, men fullt förståeligt eftersom det knappt inte regnat något alls under maj månad.
Högsommarvärmen hade övergett oss så vi kurade under kapellet i aktern.
