Maria-Carolina - vår andra båt

Inför båtsäsongen 2008 var vi lite spända över hur sjösättningen skulle gå till. Eftersom snipan var helt i trä visste vi att hon skulle ta in vatten till en början. Vi forskade lite i hur andra brukade göra och insåg ganska snart att det var en hel del arbete med träbåt.

Sakta formade sig insikten att vi ville ha en annan båt och då med plastskrov. Vi började kolla av båtannonser och efter ett tag fick vi syn på en riktig kulturskatt, en Solö 25 tillverkad på 70-talet av småländska Storebro.

Båten fanns i Kramfors så vi tog en helgtur dit för att beskåda skönheten ordentligt. Vi tyckte hon var underbar och skulle passa oss perfekt. Det var förvisso rätt mycket trä även på denna båt, men vi tyckte att så ska det vara på en båt. Dessutom var skrovet i plast och det var ju det viktigaste.

Det blev affär och transporten till Stockholm ordnades av säljaren. Båten var döpt till Maria-Carolina.

Vi längtade riktigt ordentligt efter båten och dagarna singlade sig fram. I april 2008 kom hon och sjösattes i Årstaviken. Med sina mått på 7,5 meter lång och 2,6 meter bred tyckte vi att hon var gigantisk.

Den sommaren ställdes vi på prov ordentligt. Det visade sig att båten, Maria-Carolina som förre ägaren döpt henne till, självgasade. Det gjorde tilläggningen på boj i hemmahamnen till en utmaning. Varje gång som vi släppte på gasen för att glida in började hon gasa av sig själv.

Vi försökte med experthjälp lista ut vad det var för fel. Vi trodde att det kunde vara luft i dieselsystemet och lärde oss hur vi skulle göra för att ta bort eventuella bubblor, men inget hjälpte. Nu självgasade hon inte hela tiden. Det kom och gick lite obestämt.

Maria-Carolina, Solö 25

Maria-Carolina äntligen framme efter tur från Kramfors

Både vacker och gigantisk tyckte vi

Sjösättning vid Liljeholmskajen